Somna med Henrik

00:01 Hej, Ulf Kristersson här. Snart är det val i Sverige och även för dig som bor utomlands spelar valet roll. Vi Moderater har sänkt zinkskatten för utlandssvenskar och vill göra det enklare att flytta hem. 00:14 Använd din röst. För vi behöver fortsätta framåt mot ett Sverige som du kan vara stolt över. 00:33 Hej och välkommen till Somna med Henrik. 00:40 Din trista tax, din taniga traktör i natten. Det är jag som är Henrik och det är du som är somna. 01:01 Och det är som det är. 01:03 Det som händer, händer. 01:06 Och just nu finns ingenting som vi kan göra åt det. 01:13 Nu börjar vi. 01:34 Hej somna. 01:36 Hej. 01:38 Och välkommen hit och vad kul att du är här. 01:41 Och vad glad jag är att du finns. 01:43 Och hur mår du? Hur har du det? Jag hoppas att du har det bra. 01:52 Jag gjorde en konstig grej idag. Jag skulle åka och dubba. 01:58 Och innan du nu rusar iväg och säger... 02:02 Dubba, vad är det? 02:04 Är det att du ska dubba någon till ryddare? Så vill jag bara säga att det rör sig om att lägga sin röst på tecknad film. 02:13 Och jag gör ju inte det så himla ofta längre. 02:15 Det är ganska sällan som jag gör sådana jobb. 02:20 Av olika anledningar som jag inte ska tråka ut det med. 02:25 Men nu skulle jag i alla fall göra det då. Då står man i en liten mörk box och så pratar man i din mikrofon och dubblar, försöker låta som någon som redan har pratat samma sak fast på ett annat språk då. Och då så jag har en väska som jag brukar ha på mig inte ha på mig, jag brukar ha med mig den. 02:46 Men på ett sätt är den ju ett plagg också. 02:50 Ibland när jag tittar på mig själv i skyltfönster och sånt när jag går förbi så märker jag att Att jag tittar på mig själv. Och då tittar jag på väskan som ett plagg. 03:03 Hur fungerar den här ihop med min övriga. Figur och fysik. 03:10 Och då. 03:13 Den är i alla fall full med grejer. Så jag började rota ur den då. Och så fick jag för mig att jag skulle räkna. Hur många saker det var. Och då ska jag berätta för dig hur många saker det var. 03:23 Det var 14 saker i min väska. 03:25 Och. 03:29 Jag kommer inte ihåg alla tror jag nu. 03:31 Det var hörlurar. 03:33 Det var vattenflaskan. 03:35 Den som egentligen är en shaker. 03:41 Och som läcker lite i locket. Men bara om man lägger den ner. 03:48 Den var tom. Och halstabletter. 03:52 Och en penna. 03:56 med mitt företagsnamn på. För det fick jag vid något tillfälle när Kirinaya fyllde tio år. Då kom det en penna hem från något företag som sålde trycksaker. 04:05 Och då tänkte jag, vad snällt. 04:08 Jag tänkte inte för ett ögonblick att jag skulle köpa in fler pennor av företaget Så det var ju pengar i sjön för deras skull. Men jag blev ju glad och så. 04:19 Och så laddaren. Och så sladden till laddaren som jag räknas separat för att den är ett eget litet helvete. 04:27 Och en bok. 04:28 Den poetiska Eddan. Den är ju väldigt tjock. 04:35 Och den läser jag ju aldrig men jag tänker att jag ska läsa i den. Ibland så kan jag öppna och läsa två sidor. Men jag har alltid med mig den för jag tycker om tanken på att jag sitter någonstans och väntar på att något ska ske. 04:49 Och så läser jag då den poetiska eddan. 04:55 Och sen mina nycklar och mina kort. De räknar jag som en för de ligger som i en liten fack. Och en banan. 05:05 Som jag inte vet hur jag tänkte när jag stoppar ner den. 05:10 Och solglasögon. 05:14 Alltså kommer jag inte ihåg mer. 05:16 Men det var 14 saker i alla fall. För jag la dem på halvgolvet och så räknade jag då allihopa. 05:21 Ehm. 05:26 Och så tänkte jag att det här måste ju ändå säga någonting om mitt liv. De här 14 sakerna. 05:32 Alltså jag är 51 år. 05:35 Och jag sitter här på ett halvgolv. Och tittar på en gammal banan som jag inte minns. Att jag stoppar ner i väskan. 05:42 Och då tänkte jag att det här är ju spännande. Man hoppas ju när man summerar sitt liv på såna här saker. På såna här sätt. Att det på något vis ska säga någonting om ens liv. 05:57 Att den på något sätt ska. 05:59 Ge en insikt i vad man är för en sorts person. Men jag kunde inte för min. Jag kunde inte för min. 06:08 För min del. 06:10 Jag kunde inte alls. 06:12 Dra några röda trådar. 06:15 Mellan de här föremålen. 06:18 Jag behöver ibland dricka och äta. 06:21 Alltså bananen och vattenflaskan då. Det var väl det. 06:25 Men utöver det. 06:28 Jag kunde liksom inte se att det här är en person som... Kan man säga att jag är en... Nu ska jag försöka mig på ett svårt ord. 06:37 Utilitet. Utility. Jag försöker hitta en svensk utilitaristisk person. 06:46 En utilitariansk människa. En person som har med sig det han behöver helt enkelt. Inte några extravaganser eller utsvävningar. 07:00 Det blir svårare ju fler saker det är, för då blir det suddigare allt man tar med sig. Om det bara var tre saker i en väska, då hade det varit lättare tror jag. 07:15 Vatten, penna, banan. 07:19 Då hade det sagt någonting om mig. Men det är när man börjar strössla sådär. Med laddare och nycklar och sånt. Kort och sånt. Det är då som det blir suddigare vad jag är för en sorts person. 07:32 Och eddan. Den stör ju ut alltihop. 07:37 Eddan skulle egentligen ha legat där själv. Eller kanske eddan och en banan. 07:44 Bara. Kanske vattnet då. Men vatten och böcker passar ju dåligt ihop. 07:52 Är det kul? 07:54 Den här leken. 07:59 Den här leken, vad skulle du ta med till en öde ö? 08:02 Fast vi ger som kontext, eller instruktioner i leken är att det är många fler grejer som vi måste ta med. 08:13 Inte bara tre eller en eller vad det är för någonting. 08:17 Om du hamnade på en öde ö. Vilka tre saker skulle du ta med? 08:27 Det är ju en jättetråkig lek. Som om man har blivit intervjuad. Som jag då har blivit lite då och då i mitt liv. Det är en sån där fråga som man får. Och nu har det blivit dags för fem snabba. Sådär. 08:41 Då avslutar man ofta intervjun på det sättet. Och då ska man ju gärna ha slagkraftiga svar. Det har jag ju aldrig på de där. Men det som gör leken tråkig är ju att om man ska ta den på allvar. 08:57 Det är att de där tre sakerna gör ju att svaren blir ju givna. Man tar med sig en kniv. 09:08 Om man tar med sig en pressändning eller en rep. Eller en gryta. Beroende på vilken sorts människa man är. Och sen så är leken slut. Det är allt man behöver. Man måste också ta med sig något att göra upp eld med. För det vet man inte om det finns på ön. 09:29 Resten klarar man ju själv. Man kan samla regnvatten och tillaga mat till pressändningen eller grytan. 09:34 Och man kan... 09:38 och så kan man tälja små gubbar av trä och då är ju leken på något vis jättetråkig för alla tar ju, om man är klok i alla fall så tar man ju med sig samma saker det finns ju folk som säger, jag tar med min svärmor och sådana saker, men det är ju ganska sällan och då tar man ju inte riktigt leken på allvar Och sen är den leken slut och alla vet att den som svarade då kniv och eld och gryta. 10:05 Den kommer vinna men det är ju också den tråkigaste personen. Och den som svarade bok, gitarr, foto på sin dotter. Den personen kommer ju dö på den där ödön med alla de här fina sakerna. 10:22 Förlåt. Det vet jag inte. Det kanske händer fantastiska saker när man sitter där med sin gitarr. Man kan ju alltid elda den om inte annat. Tre saker. 10:40 Som lite godtyckliga trivselsaker. Då lever man ju två veckor. 10:45 Och sen så blir man ett skelett som ligger med en gitarr i famnen. 10:50 Men det som gör leken kanske lite roligare nu då tänkte jag. 10:55 Får man då ta med 14? 11:00 Då blir det plötsligt en helt annan sak. 11:04 För de reglerna är att man måste ta 14. Du får inte ta 13 eller så. 11:10 Då räcker ju inte överlevnaden till. 11:13 Överlevnaden. Den tar ju slut vid tre. Eller fem då. Eller sex saker om man vill lyxa till det lite. 11:20 Och sen så står man ju där med åtta tomma platser. Och då börjar det bli lite obehagligt. För då måste man ju bara svara på frågan. 11:28 Vad man faktiskt tänker göra där på den där ön. 11:32 Alltså inte hur man ska klara sig på ön. Utan vad man ska göra. 11:38 Om man tänker att man måste tillbringa en evighet på den där ön. Eller åtminstone så att man inte ser slutet. Man vet inte. Det kan vara evigt, det kan vara sju år. Man vet inte. 11:56 Och innan du nu rusar iväg och skriker ifrån kyrktornets topp att det finns väl inga öde öar kvar så vill jag bara säga att Det beror väl på vad man säger är öde. 12:11 En öde ö. 12:17 Alltså ordet öde betyder ju olika saker. 12:25 En öde ö, det betyder ju en sak. Och sen har vi det andra ordet öde som är det som är bestämt åt en. Det som ska hända oavsett. Ditt öde. Det är ju samma ord. 12:37 Alltså det är nog olika ord från scratch tror jag. 12:40 Fast nu håller jag på att gubbigissa. Så om du skriver en uppsats här nu så får du inte citera mig. Men det låter i alla fall likadant i munnen. Det är någonting som att den här ön är mitt öde. 13:00 Den här öde ön är mitt öde. Och som svar på din fråga där från kyrktornet. Det finns visst öde öar kvar. 13:07 Kanske inte jättestora öde öar. Men det sägs ingenting om i leken. 13:24 Och så är det en sak till om den här ön också. Men sen ska jag... 13:38 Okej, förlåt. Jag öppnade så här. Nu ska jag vara helt transparent. Jag öppnade min telefon för jag tänkte att jag skulle skriva en lista på saker så att jag kommer ihåg dem. Jag brukar inte göra det i sådana med Henrik. Jag brukar försöka komma ihåg i huvudet men jag tänkte nu kanske att jag skulle ge mig på ett försök att komma ihåg den här listan. 13:59 Det kan ju faktiskt vara så att jag också kommer ha användning för den någon gång. När jag åker till den där öde ön. 14:06 Ön är ju till att börja med en sån här paradisö. 14:11 Som jag föreställer mig den. Med palmer och sånt. Sånt där som man åker förbi. 14:21 Nej förresten. Vänta. Vänta. 14:26 Det kändes för billigt. 14:29 Det blir ju Robinson-kruser då. 14:33 Jag tänker en öde ö med svenska måttmätt är ju en klumpa med grå sten som ligger liksom ute i skärgården eller i ishavet någonstans med fågelskit på. Och tre grästrån och en död säl. 14:48 Det måste ju vara den vanligaste sortens öde ö här. Och det finns ju faktiskt massor av sådana. Det finns ju flera hundra. Jag har sett dem från färger och sånt. 14:58 Men det är ingen som leker den här leken med den sortens ö. Det är ingen som säger att om du hamnade på en femton tum stor stenklump utanför lovfoten där det blåser och regnar i vågrätt. Vad skulle du ta med dig då? Somna. Då blir det ju plötsligt intressant. Då skulle ju folk svara ordentligt. 15:30 Okej, så nu ska jag skriva upp här i min anteckningsapp alla sakerna som jag ska ta med. 15:37 Och då kommer det till att börja med kännas väldigt lyxigt då, tror jag. För att det är ju hur många grejer som helst man får ta med. 15:44 Men det kommer bli svårt när det bara blir godtyckligt vad det är att ta med. 15:50 Okej. 15:52 Jag börjar med en kniv. Vänta, så ska jag trycka så det blir automatiskt ny siffra när jag trycker Enter. 16:06 En yxa. Det kan ju vara bra att ha. Man kan inte tälja ved till exempel- Alltså man kan väl tälja ved men om man har en stock så kan man inte tälja den till små vedklampar. Så en yxa måste jag ha med. En kniv, en yxa. Det är två saker. 16:27 En gryta. Det är tre saker. 16:30 En presssändning. 16:32 För regn. 16:34 vattenansamling och skydd på många olika sätt. 16:42 En fiskelina. Då är jag lite snålad att säga att fiskelina med en krok eller flera krokar. 16:54 Det är en grej, tänker jag. Och så någonting att göra upp eld med. 17:00 Alltså en Vad tar man med då? 17:05 Ett elddon. 17:07 För en tändare tar slut. Tändstickor tar slut. 17:12 Ett elddon tar jag med. Där tog det slut. 17:27 Därför att nu börjar det bli godtyckligt då. 17:30 För det är åtta grejer kvar nu. 17:34 Och då är det lätt att förstå det som att man känner som en liten konstig panik. 17:39 Som när man är i affär och så ska man välja... 17:45 Som när jag går i en affär och ska leta efter ströbrödet. 17:50 Och söst så står man alldeles för länge och bara stirrar och har inga tankar alls. Förutom en tilltagande känsla av panik som växer i bröstet. Därför att man förstår inte vad det är man behöver göra för att hamna framför ströbrödet. Därför att A... Man har ingen bild av hur ströbrödsförpackningen ser ut. Därför man köper ströbröd så pass sällan att man väldigt sällan lägger det på minnet hur den ser ut. Och dessutom så ser olika tillverkare och varumärken olika ut. 18:20 Och sen så kanske det har flyttats om i butiken. 18:23 Eller så har man aldrig varit i just den här butiken. 18:32 Vet du varför jag tror att man inte kommer förbi de här sju, fem, sex som jag redan sagt? 18:43 Det är för att man hela tiden tänker tid när man tänker vidare. 18:48 Nu är specifikationerna här kring den här leken, säger ju aldrig hur länge man ska vara på ön. Och det är där hela grejen ligger. 18:57 Så när man säger kniv, eld och gryta, då har man ju bestämt någonstans att man ska bli hämtad. 19:12 Man packar för. 19:14 Ja men just det så är det ju. Då kanske jag måste ompröva det här igen. 19:20 För att allt det här betyder ju. 19:24 Tänk om ingen kommer alls. 19:27 Tänk om det är ön nu. Och sen ön och sen ön. Och sen ön ett öde. Vad packar man på riktigt? 19:38 För det här med yxa och nu märker jag att jag blir flummig här. Det här med yxa och elddon och sådana saker. 19:50 Det förutsätter ju ändå någonstans att jag kommer bli hämtad om typ tre veckor. 19:59 Och innan du nu rusar iväg och tar den där gamla flakmoppen som står på lilla vägen upp till Arne och lutar mot den gamla lavväggen där med det trasiga kedjskyddet som slamrar och rusar i 190 knyck för den går ju väldigt fortan att trimma hela vägen in till samhället i mörkret utan lamporna påslagna så att Trafiken tutar och stegrar flakmoppen mot kyrkogårdsmuren och klättrar upp för kyrkotornets utsida för dörren är låst för din natt. 20:38 Du river dina underarmar till icke-igenkännlighet på det här rappade murbruket. 20:49 Hon står där uppe i tornlockan med kyrklockan tryckandes mot din enda lykt och skriker ut över socknen att Henrik Ståhl sitter och... 21:04 kommer med obehagliga scenarier igen och pratar om evigheter för han tycker att det låter fint så vill jag bara säga att jag inte alls tycker att det låter fint, det låter väldigt obehagligt och det är hela poängen och om du var av åsikterna av att du tycker det är obehagligt och att du tycker det är fel så vill jag bara säga ja, men det finns väl obehagligare saker och det kan inte också finnas någonting ganska rogivande med att befinna sig på när jag dö och bara vara i fred från alla andra Och det finns en sak till också som gör mig lite störd här. 21:43 Vem är det som har bestämt att man måste ta just 14 grejer? 21:50 Och man måste ta 14 grejer också. 21:56 Vad är det som gör att just numret 14... Det känns så godtyckligt. Om man bara får ta med sig tre, då är det knappheten i det som bestämmer. 22:09 Det förstår jag. Men måste. 22:12 Måste ta med sig 14. Det är ju en bestämmelse då. 22:16 Det är ett ett påbud. 22:25 Det är någon som har satt sig ner och kommit fram till 14. Det finns en förening. 22:31 En instans med supplianger och ordföranden och Och då ser jag det här direkt framför mig. Ett kontor, inte ett fint kontor, ett sånt där kontor i en kommunal fastighet från 70-talet. 22:52 Med ett trapphus som luktar sten, betong och en anslagstavla i entrén där det sitter en lapp om en cykel som ska flyttas senast den 19-talet. 23:06 Och på tredje våningen så ligger den här bestämmelsegruppen, enheten, det här organet. 23:19 Och det är hit man kommer när man ska ansöka om att bli öbo i ensamhet. 23:29 Alltså du kan inte tro att du bara ska kunna åka direkt ut till ön. Om du ser en sån där liten kobbe när du åker finlandsfärja förbi då kan du inte bara ta den i besittning utan då måste du gå dit först och så tar du en sån där liten bird up lapp nummer njetten Det står en jättan på skärmen redan när man kommer in. Men man går inte fram för man har inte hört det där. Bared up. 23:58 Och sen får man fylla i en blankett som heter G25. 24:06 Och den är jättemånga sidor. 24:12 Och så får du fylla i ditt namn och personnummer. 24:17 Och sen så står det då föremålslista. 24:24 Och det är ju då 14 stycken poster. Och du måste fylla i allihop. Annars så får du avslag. 24:34 Därför du måste ta 14 grejer. Det är inte för att 14 är någon slags... 24:46 modellsumma det är bara att det blev så blanketten har 14 rader och blanketten har 14 rader för att den som ritade blanketten eller skrev den eller så 1901 hade ett visst utrymme kvar på sidan efter rubrik och ingress och sånt så 14 fält var det som fick plats med den radhöjd som var gängse då Sedan dess är det lag med 14. 25:22 Okej. 25:24 Vad har jag på listan? Vänta, jag måste gå tillbaka och kolla här. 25:29 En kniv. En yxa. En gryta. En presssändning. Fiskelina. Krok. Krokar till det. 25:39 Elddon. 25:43 och sen tänker jag spontant att jag vill ha med ost för att jag älskar ost och det är ju ett problem förstås alltså det är inget problem för mig i vardagen jag skulle nog säga tvärtom det är en av de finare grejerna med att vara Henrik Men det är ju ett problem på ön. För att ost är ju det mest osjälvständiga livsmedel som finns- Därför att ost uppstår ju inte bara ur tomma intet. 26:19 Ost kräver ju i förekommande fall en ko. Och en ko kräver ju då gräs. Och ganska mycket gräs också. 26:26 Och en ko kräver ju dessutom en annan ko. 26:32 Med jämna mellanrum. För att det ska bli mjölk överhuvudtaget. 26:37 Och nya kor. Beroende på detta med evigheten på ön. 26:46 Alltså mjölk. 26:49 Det där glömmer man ju bort ibland. Mjölk kommer ju inte ut ur en ko som en naturlag liksom. 26:58 Som svett eller saliv. Utan mjölk kommer ju ut ur en ko som har fått en kalv. 27:06 Så kalven måste ju också vara med i beräkningen där då. 27:11 Okej, så nu har jag redan Ja, okej. Men om jag då vill ha ost med mig, då är det ju inte ost jag egentligen vill ha med mig. För jag ska ju vara där i evighet. Så det spelar ju ingen roll om jag tar med mig ett stort hjul med ost bara. Det är ju oviktigt. Det kommer ju räcka i ett x antal tider. 27:33 Utan om jag vill ha ost på ön på riktigt, då måste jag ju ta med mig en en ko och en kalv Och gräs. 27:56 Och man gör ju inte heller ost. 28:00 Man gör ju ett förhållande mellan mjölk Och tid. Och temperatur. Och det är rummet som gör osten. Alltså källaren eller vad man nu har om man lagrar den. Och en källare kan jag inte ta med mig. Eller en ostlagringskupa är som om det ens finns. 28:19 Alltså en källare kan jag inte ta med mig för det är en plats. 28:25 Vänta nu. Min morbror Yngve. Han bodde i Edsvära. Utanför Vara i Västergötland. I ett torp där. Han hade en lägenhet i stan också. 28:35 Men på somrarna var han i torpet. Och han odlade ju egen mögelost i sitt brödskrin. 28:43 Alltså en egen. Som var hans. Det var inte köpt mögelost. Utan det var väl en vanlig hushållshost. 28:54 Som bara var där. 28:57 Och den hade funnits där längre än vad något annat hade funnits. Och den luktade på ett sätt som gjorde att man inte öppnade brödskinnet så gärna. 29:07 Och jag sa öppna en gång och så var det helt tjockt men det var som en djungel där inne. Och då sa jag, du har en ost där inne som har möglat. Ja det är mögelost sa han och så skar han en bit av den och åt med en kniv. 29:25 och han innan du nu rusar iväg och vrålar att han är död han är död så är det bara att säga att ja det stämmer ju han är död men han levde ju faktiskt jättelänge och han hade ju olika magbesvär men de skyllde han på kvicksilver förgiftning aldrig på osten utan kvicksilver var enligt honom förklaringen till allt som var fel och han var min första idol i livet Yngve Och då tänker jag då, den där osten var ju självgående. 30:00 Den behöver liksom ingen ko längre. Den var ju en egen koloni. Den var ju en pågående process. Kan man göra så? Tänk om jag tar med mig en sån. 30:10 Tänk om post nummer ett på min lista där är en ost i pågående mögelutveckling. 30:20 Inte avstannad. 30:22 Och sen får man leva av den då i evighet. 30:26 Fast fy vad äckligt. Det går ju inte dessutom. För om man äter av den. Då blir den ju mindre. 30:35 Det spelar ju ingen roll. Om jag köper mig ett jul. Som jag låter mögla och bevara. Så det ligger torrt. Så det inte blir farligt att äta. Eller jag vet inte exakt hur man ser till. Att mögelost inte blir farlig. 30:48 Jag kan inte tänka mig att det bara är att göra som yngve och ha den i brödskrinet. Jag antar att man måste till med olika grejer som tar bort. Är det inte så också med ost att man pumpar in antibiotika och grejer i ost? Modern ost alltså. 31:04 Ja men det behövs väl ändå inte. 31:07 nog borde jag kunna hitta ett sätt men problemet är ju fortfarande att den växer ju inte, osten det är om jag skulle äta möglet men det är ju inte det man vill ha man vill ju ha osten kan en ost växa Om det är en sån levande mögelkoloni på osten så tar den ju upp material någonstans ifrån. 31:38 Och om jag lägger den i något slags fuktigt hål i marken och matar den med, ja vad matar man en mögelost med? 31:49 Nu har jag hittat på en gud somna. Det är vad jag har gjort här. Jag har suttit och konstruerat en ost som man måste mata för att den aldrig ska ta slut. 32:00 Det är inte ett livsmedel längre. Det är ju någonting man offrar någonting till. En gudom. Det är precis så här gudar uppstår. Någon är hungrig på en ö och behöver någonting som aldrig ska ta slut. 32:14 Okej, men jag skriver i alla fall ost här. 32:17 Jag skiter i kon och kalven och sånt. Det blir för komplicerat och gräst. 32:26 Hur då? Ska jag ta med hö till den här kobben ute i ishavet? 32:37 Så jag tar med ost och så behåller jag över. Det blir som att det bara är någonting som Som måste med. Och så får jag lösa det där med evigheten sen känner jag. För sen är det ju det här med kaffe då. 32:55 Ost och kaffe det är ju typ mina favoritgrejer på jorden. Om någon frågade mig vad jag håller av i det dagliga. Så skulle jag antagligen säga harget. 33:08 Och sen skulle jag skämmas lite. 33:10 För sen skulle jag säga kaffe. 33:12 Och sen ost. 33:18 Det är ju en fruktansvärd ordning egentligen. Dotter, kaffe och ost. 33:22 Och dig somna. 33:24 Alltså jag började dricka kaffe när jag gick senskolan. Och jag tyckte ju inte om det då. Utan jag drack det för att när det var paus och rast och så så gick de andra ut och rökte och drack kaffe. Och röka var jag inte beredd att börja göra. 33:41 Så då börjar jag dricka kaffe då. 33:49 Det fanns en sorts människa på scenskolan. 33:52 Du vet. 33:55 De som hade sett allt och... 34:01 De djupa. De som satt i den där soffan i elevrummet. Och pratade om Chekhov med hela ansiktet. Och hade en kopp i handen hela tiden. Och kaffet var liksom en del av allvaret. 34:15 Man kunde liksom inte ha allvar i kaffet. Allvar i... Man kunde inte ha en allvarlig gestalt. Med typ en Coca-Cola. Som jag tyckte bäst om då. Man kunde inte ha... 34:30 Då var jag 19, 20. 34:33 Och jag var en räka. Hade jag fått veta av Ola. Och jag hade döda klumpar till händer som Ferro hade sagt. Jag hade också fått veta. 34:46 Och så tänkte jag att om jag åtminstone lyckats hålla en kopp kaffe så syns det inte lika mycket. Att jag är en räka med döda klumpar till händer. 34:55 Så började. Och nu alltså 30 år senare. 35:01 Så är det första jag gör när jag vaknar. 35:05 Är att dricka kaffe. Jag är inte ens vaken. 35:08 Det finns en variant av mig. Som gör kaffe utan att vara närvarande i huvudet. 35:14 kaffe Henrik han går upp och sköter det där och ibland kan jag känna kan jag lägga fram för jag har ju sådana kapslar då så ibland kan jag lägga fram kapsel och se till att det finns vatten i maskinen och sådär kvällen innan och då känner jag nästan som att jag gör någonting religiöst som att jag helgar det som komma ska på något sätt så kaffe måste du vara med till jön också då blir det jobbigt då för kaffe är ju inte kaffe utan kaffe är ju en buske då Det vet man ju inte riktigt innan man börjar läsa på. 35:52 När jag var yngre, när pappa drack kaffe på morgnarna ensam inne i biblioteket hemma. 36:01 Så trodde jag att kaffe var någon slags frö som man plockade upp ur jorden. Ungefär som ekollon eller någonting. Fast inte på marken utan att det låg i marken. 36:12 Men så fick jag lära mig att det är en buske. 36:15 Och den här busken det är ju inte vilken buske som helst. Du kan inte odla det här i Sverige. 36:20 Den här busken vill ju ha ett visst klimat. 36:23 Och den vill ju inte alls ha den där stenön utanför lovfoten. 36:29 Utan den vill ju ha en viss höjd och ett visst värme och den måste ha en regnperiod. 36:36 Och så ska det, bäret ska plockas och skalas och jäsas och burkas och mumsas och slumpas och fjäskas och hållas på. 36:45 Och så ska det torkas och så ska det rostas också. 36:51 rostas. 36:52 Så man ska ha förutom den där eldornet så ska man ju ha en panna då. Så ska man stå och skaka på den där pannan tills det luktar rätt. Så man måste också ha kunskap och det har ju inte jag. Man måste veta vad rätt är. 37:08 Och så ska det malas. 37:11 Och så ska man ha vatten som är ett visst antal grader som jag inte vet. 37:19 Hur ska man veta att vattnet är? Då måste man ha med sig en termometer. 37:27 Så det går ju inte. Jag får ju tänka sig med osten där då. Jag får ta med mig den bara. Och så får det ta slut när det tar slut. Jag kan inte skriva levande kaffebuske. Jag kan inte skriva på den här blankett. G-bletkmjökmar. 37:47 Och en levande buske, är det ens en post? 37:54 Alltså, en buske består ju av en massa olika saker. 37:59 Skulle det räknas som fusk då? Som att man smugglar in? 38:02 Just det, för att en buske som ynglar av sig blir ju dessutom två buskar och tre. 38:08 Det betyder att jag smugglar in som en trojansk häst. Smugglar in en buske i en buske i en buske, liksom. 38:17 Och det är klart att som jag tänker mig att det här organet fungerar. Alltså det här där man ansöker om de här 14 sakerna. 38:24 Då tänker jag att det är ju... Det är precis så det går till där. Att om det kommer fram att i busken så finns avbuskningsmöjligheter. Då kommer jag åka på något. Någon bot eller något. 38:52 Det sitter en kvinna där. 38:57 Hon... Ska vi ta in henne? 39:03 Jag ringer henne. 39:04 Jag ringer henne. Alltså... Jag kan inte säga hennes nummer då. Eftersom det här är ett hemligt nummer. För jag ringer ju hem till henne. För att hon är ledig idag. Eller nu är det så här dags. Så jag ringer. Hon heter Trelli Gunn... 39:21 Gunborg Trelje. Gunborg Trelje. Och hon har jobbat på det här organet- sedan 1900s, 90-talet. 39:30 Nu ringer jag. 39:32 Tut. Hej Gunborg. 39:36 Jag heter Henrik Ståhl. Och jag har en podcast som heter Sådana med Henrik. Och jag skulle vilja ställa några frågor- om den här blanketten som heter... Jag har glömt bort vad den heter nu. Men... 39:49 Den avser om man vill bo på en öde ö och vara borta från all ära och redlighet i evig tid. 39:58 Har du bokat tid? 40:01 Nej. 40:04 Jag bara ringde. 40:07 Man bokar tid. 40:10 Det står på hemsidan. Det står överst på hemsidan. Det är det första man ser. Det är en gul ruta. Jag har inte varit inne på hemsidan så jag har inte sett någon gul ruta. 40:22 Nej. 40:24 Det är uppenbart. 40:26 Det är därför den är gul. För att man ska se den. Vad gäller saken? 40:32 Jo, jag undrar över de här posterna. Just de här 14 sakerna. 40:40 Om jag anger att jag tar med en levande växt, en kaffebuske, och den förökar sig på ön, har jag då överskridit det tillåtna antalet 14 ting? 40:55 Nej. 40:57 Inte. 40:59 Nej, för det som vi menar med den här listan är ju tillförda grejer vid tillfället när du ankommer alltså vad materian senare gör Det bryr inte vi oss om. 41:16 Till exempel... Om du tar med dig ett par kaniner... Alltså två kaniner... Då är det två poster som räknas... Även om de här kaninerna sen förökar sig på ön. Det här faller ju på sin egen orimlighet... Allting som kan bli mera... Det faktum att dina celler delar sig till exempel... 41:41 Det skulle ju bli orimligt om vi började kräva av dig att du ska behålla dig själv i något slags frystorkat läge så fort du ankommer till ön. 41:51 Det går ju bort helt direkt. 41:56 Då kan man ju ta med sig en buske till exempel, en kaffebuske. 42:01 Ja, det kan man. 42:06 Nästa fråga. 42:10 Ja, men alltså så här då. 42:14 För jag antar att det här ändå handlar om att ni inte vill att öarna ska bli överbelamrade med grejer. Men låt säga att man tar med sig 14 frön som man sår i den där karga jordmånen. Och ur de här fröna så kommer upp en hel skog. 42:36 Ja men det tar hundra år. 42:38 Men det spelar väl ingen roll om jag ska vara där i evighet. 42:45 Ja det är sant. 42:47 Nu sa du en intressant sak. Men nu ska jag säga varför den inte är intressant. Du sa evighet. Och folk säger evighet till mig hela dagarna. Vet du hur många ansökningar som jag handlägger där folk skriver evighet? Varenda en skulle jag säga. Folk är väldigt slarviga med uttrycket evighet. 43:11 Vet du hur många som har fyllt i sidan 28? 43:17 Vad står det på sidan 28? Jag har inte blanketten här framför mig. 43:23 Det är den viktigaste sidan. Där står det att man ska ange vad man tänker göra under tiden som man är på ön. Och där skriver de flesta ingenting alls. 43:36 En del brukar skriva typ läsa eller komma i katt med logistiken. 43:43 Ganska många skriver tänka och meditera och sådär. Och då får de avslag direkt. Jag behöver inte läsa vidare. 43:55 Varför då? 43:57 Därför att reflektera inte är någonting. 44:00 Det är ett ord som folk skriver när de inte... 44:03 Det är ett lat. 44:06 Man kan inte reflektera i 50 år, Henrik. 44:10 Man kan reflektera i ungefär 20 minuter och sen blir man hungrig. 44:17 Ja, det stämmer. 44:22 Okej, får jag fråga en sak till? 44:25 Nej, jag sover Henrik. 44:27 Jag lyssnar på en jättebra podcast som heter Somna med slaktar hustrun. 44:37 Det är en slaktarhustru som berättar hur det är att vara gift med en slaktare. 44:42 Själv har hon inget jobb. Hon är bara gift med en slaktare och det är det som är hennes identitet. Hon pratar ofta om hur bra det är. Hon hör hur han går loss på sitt värv där ute inne i garderoben för de har ingen lokal. 44:59 Han slaktar i garderoben. 45:01 Det är ju trångt och han håller på och viftar och grejer. Det är ju levande djur han tar. Förlåt, jag ska inte... 45:10 Förlåt, Samma. 45:15 Okej. Det som jag undrar är vad skriver folk som blir godkända och bor i en evighet på en döda? 45:27 Nej, nu la hon på. 45:34 Eller det var jag som blav på. För det är jag som är hon. Det är ju alltid jag. Om det kommer som en överraskning för dig i somna så finns det ju inga gäster i somna med Henrik. Men det kändes ändå som att hon blev arg nu här. 45:50 Jag är inte klar. 45:52 Jag är inte färdig somna. 46:04 Okej, så jag har tagit med en kaffebuske. Men jag måste ändra ställning lite först. Ursäkta mig somna. 46:11 Jag är varm om fötterna idag. Jag brukar alltid vara kall om fötterna men jag är faktiskt varm om dem idag. Och det beror på att jag har skorna på mig. 46:24 och de är precis så hårda att de kramar igång lite rörelse i mina små iskalla stenstoder till fötter okej nu har jag glömt hur många jag har inte skrivit upp de här senaste kaffe jag tog med en ost eller jag har bara tagit med ost helt enkelt och sen en kaffebuske en levande kaffebuske jag tror inte att det kommer inte att funka för att jag jag kommer inte att stå där och rosta kaffebönor jag är ledsen somna men jag känner ju mig själv jag kommer inte att stå där och Skaka stekpannan. 47:16 Och brygga i exakt rätt temperatur. Då kommer jag istället att vänja mig av med att dricka kaffe. Och det vill jag inte. 47:30 Jag är ju dessutom inte en evig varelse. 47:33 Vad menar jag när jag säger att jag ska bo på den där ön? 47:39 I en evighet. 47:42 Man menar ju inte evighet när man säger evighet. Man menar lång tid. Och lång tid. 47:51 Men vad kan det? Det kan vara 20 år. 47:56 Man kan uthärda 20 år av nästan vad som helst. 48:02 Det är hemskt att säga det. Men det är sant. 48:05 Människor uthärdar 20 år av saker i latin. 48:12 Men evighet är ju inte lång tid. Evighet är ju inte 20 år. Evighet är... 48:20 Lång tid tar slut och så fortsätter den bara. 48:32 Allting kommer sluta. Det vet vi. Solen. 48:36 Om ungefär 5 miljarder år så sväljer den upp och då är det slut med öar. 48:43 Så evigheten på ön är redan en konstruktion. För ön i sig har ett slut. Ön har ett bäst föredatum och ett slutdatum. Och även om man flyttar hela problemet någon annanstans till någon annan ö någon annanstans så kommer det där slutet att hända där också. 49:05 Det där med att allting sprider ut sig och blir jämnt. Entropi. 49:10 Att skillnaderna tar slut. 49:17 Det tar ju inte slut. Det är ju också ett hitte på ord. Det är att det jämnar ut sig. 49:27 Att det till slut inte finns någon plats som är varmare eller mer koncentrerad än någon annan plats. När det inte finns det så kan ingenting hända. För allt som händer behöver en skillnad. Det här tycker jag är så intressant. 49:44 Allting som sker behöver en skillnad. 49:50 Mellan det och det. 49:53 Så på riktigt, riktigt lång sikt så finns det ingen evighet att må bra i. Eller att hålla på och vara i. 50:00 Och det tycker jag är ganska skönt. Tycker inte du det också? 50:03 Det är en lättnad. 50:05 Det är befriande att veta att det finns ett tak. 50:10 Men om vi låtsas ändå. Om vi låtsas att ön är där. Och att jag är kvar. 50:17 Och att det är verklig evighet. Och att det är 14 saker. Och ingen kommer att rädda mig. 50:23 Vad är viktigt då? 50:31 Vad är viktigt då? 50:33 Nu ska jag hålla på och låta som en sån där som står på scen med mikrofon på kinden. Och har ett TED-talk och säger åt folk vad som är viktigt. Och jag hatar dem. Jag har vuxit upp med dem. 50:45 Jag har sett dem. Och jag hatar dem. 50:49 Förlåt. 50:51 Jag hatar dem inte, men jag tycker att det är lite billigt. De brukar ha headset, va? Och så har de en berättelse om när de var nere. Men nu är de inte nere mer. Nu är de miljardärer. Sen brukar de vilja att man ska räcka upp handen. 51:05 Och sen ska man vända sig till den som sitter bredvid och säga någonting. Alltså det kokar i mig. Själva copy-paste-formatet för sådana här föredrag. 51:20 Okej. 51:26 Men nu har jag kommit fram till tre saker som man måste ha med sig i evigheten på en ö. Det första man måste ha med sig om man ska tillbringa evigheten på en ö, alltså den verkliga evigheten, det är att ha någonting som går sönder. 51:51 Alltså det tror jag på riktigt. 51:54 Hear me out. 51:55 En ö där ingenting går sönder. 52:00 För vad är att gå sönder? Det är en ny skillnad som uppstår. Alltså en ö där ingenting går sönder. Det är en ö där ingenting förändras. 52:09 Det är helt tyst. Ingenting kräver någonting. Och då blir tillvaron en enda lång platt. 52:21 Men om det finns någonting, ett tak som läcker eller ett gökur som går sönder hela tiden, då finns det struktur som kan bli projekt, som kan bli mål och mening. Om det finns ett rep som håller på att fransa sig, då kan man ägna tid åt det. 52:43 Det är därför som jag skulle ta med mig saker som är av dålig kvalitet. Om jag skulle tillbringa en evighet på en öde. 52:51 Jag skulle välja aktivt sämre grejer. 52:55 Repet till exempel skulle jag kolla. Kommer det här att hålla i en evighet? Jag skulle inte ta med mig titan och granit och sånt. 53:07 Det andra är att man måste ha någonting som man är dålig på. 53:13 Och jag skulle ta med mig min fiol tror jag. 53:16 För jag spelade fiol som barn. 53:19 Äppelbo gånglåt och Gärdebelåten. 53:22 Dalarna, reportoaren. 53:24 Och jag hade en fiolärare som sa bra, bra. Hon sa bara det. Jag träffade henne faktiskt när jag var i Falun för ett tag sedan. 53:33 jag spelade och hon sa bra och en gång så spelade hon klart själv och skulle visa för mig hur det lät och sen sa hon bra, bra eftersom hon var klar för hon gick liksom på autopilot när jag Hon tyckte nog att jag var bra. 53:51 Men jag tror också att det var en del av hennes undervisningsmetod bara. Men jag fick aldrig riktigt veta om jag var bra på riktigt. Och jag slutade när jag gick ut nian. Och sen har jag inte spelat fjol. 54:02 Jag var väl femton när jag slutade. Och det hänger en fjol på min vägg i lägenheten. Men jag kommer aldrig igång. För jag är helt enkelt för dålig. Så på den här ön, om jag ska vara där i evighet, då tar jag med mig fjolen. 54:18 Jag har inte skrivit upp fast jag skulle. Jag har tappat räkningen. 54:25 Så jag tar med den för jag är dålig på den. 54:28 Det är inte för att jag ska sitta där och spela vackert när solen går ner för ejdrarna och uttrarna och muttrarna. Den här bilden vill jag inte ha. Den är för fin. Den ska bort. Utan jag tar med fiolen för att den kommer låta illa i kanske tio år. 54:46 Och sen kommer den att låta mindre illa. 54:50 Och till slut kommer det att låta helt fantastiskt. Det är någonting som jag vill hålla på med. 54:55 Att det blir lite mindre dåligt. Att det enda som fungerar över lång tid är saker som man kan bli bättre på. 55:04 Och då kan man också ha en grej, lite som jag har haft med den här podden. 55:08 Att det kommer och går faser när man känner att jag kan ju inte det här. 55:15 Jag är faktiskt i en sån fas nu. 55:18 Jag känner att jag kan inte det här längre. Jag vet inte hur man gör. 55:22 Jag vet inte om det framgår. Jag hoppas inte det. 55:30 Så skulle det vara även om man kunde fjolspel riktigt bra. Man har hållit på i 20 år. I evighet. 55:38 Det är inte evigt men med evigheten framför sig. Då skulle man ju efterhand börja tycka att varje gång jag tar höga C så blir det jättefult. Och så kan man ägna sju år åt att förfina det. 55:56 Och den tredje är att man måste ha någon. 56:03 Och det vet jag inte om jag får. För det här ska ju vara en öde ö. Och öde betyder att det inte finns någon. Så det är mot reglerna. Och hon jag ringde nyss, hon skulle säkert säga att jag inte kan skriva in en till människa på den här blanketten. För människor är ju inte ting. Men egentligen är vi ju det. 56:21 Och jag... 56:31 Den här podden började för att jag hade en kompis som hette Björn. Och det har jag berättat många gånger. Förlåt om du har hört det här förut. 56:39 Men jag kunde somna när han var i rummet. Han gjorde ingenting. Han satt och spelade tv-spel och svor tv-spelet. Och jag somnade. Och det var det tryggaste jag visste. Och det där... 56:55 Ja, det är ju hela svaret på frågan. 56:59 Hur man mår bra i en evighet. Man behöver ha någon i rummet som svär åt ett tv-spel. 57:07 Man behöver inte att den personen gör någonting med en eller för en. Man behöver inte ha med sig en tjänare eller en hudterapeut. Man behöver bara veta att det finns ett annat medvetande i närheten som håller på med sitt. 57:26 Och jag bor ju ensam numera. Alltså varannan vecka. 57:30 Harry inte är här varannan vecka. 57:34 Och... 57:36 De veckorna när hon är här så finns det ett annat medvetande i lägenheten som håller på med sitt. Hon sitter med sitt och jag sitter med mitt. 57:44 Och vi säger väl ungefär 14 meningar till varandra på en kväll. Och det är det bästa jag har. 57:50 Och sen är hon inte här. Och då blir det väldigt tyst. På ett sätt som jag fortfarande inte har vant mig vid efter. 57:59 Ja, efter det som var innan. 58:03 Och då går jag ut hit och pratar med dig. 58:07 Somna. Nu kanske det blev lite för transparent. Förlåt i så fall somna. Jag tänker alltid att jag ska inte hålla på och gegga med mina egna känslor. Och så står jag här och skramlar med känslor och burken i det här rummet. Men du sover säkert redan nu. Det är bäst så. 58:36 Jag kommer faktiskt inte ihåg. Jag har ingen koll på hur många saker man skulle ta med till en öde. Men det framgår ju nu. 58:48 av vad jag landar i här att en av de viktigaste posterna att ta med till den där ödön är ju min dotter såklart. 58:57 Hon är ju inget ting men hon är ju, om man hårdrar det, en kombination av olika fysiska ting, celler, atomer måste väl ändå kunna betraktas som ting på något sätt. 59:15 Och jag vet inte, hon skulle säkert inte uppskatta att vara fast i en evighet med sin gamle far på en öde ö. 59:21 Och jag... 59:23 Jag tänker kanske att om det verkligen kom till kritan så skulle jag väl låta bli att ta med henne. Kanske just därför att det vore ett öde värre än det mesta för henne. 59:34 Men för mig jag vet inte om jag skulle ha det så bra på den där ön om inte hon fick vara med där. Så jag sätter upp henne som en bubblare på listan och så får jag väl prata med hon på den här enheten. Om det ens är möjligt för mig att ta med henne. 59:51 Kanske att man kunde ta med En dator med facetime-anknytning. Det finns väl inget internet på den där ön? 60:02 Okej. 60:04 En kniv. 60:06 En gryta. 60:08 Ett dåligt rep med dålig kvalitet. En fiol. 60:13 En spade. 60:15 En ost. 60:18 En kaffebuske. 60:23 En kastrull. 60:29 Ett anträkningsblock. Någonting att skriva med. 60:34 En hink. Har jag sagt hink? Ett par skor till. 60:47 Jag kommer inte på mer. 60:49 Kan inte du skriva i Somna med Henrik-gruppen? Lite saker du tar med dig.